tisdag 22 april 2014

Tillbaks till Peru....
för ytterligare ett reseinlägg.

Så kul det är med kommentarer, och ibland är det väldigt lärorikt också! När jag tidigare beskrev sättet som Inkafolket byggde på (lite lutande väggar och dörröppningar, fönster/nischer som inte är helt rektangulära), så visste jag inte riktigt anledningen, men jag hade mina teorier:-)) Har nu fått den bekräftad av Wivi, som visste att anledningen till det var, att de räknat ut att dessa byggnader då skulle klara jordbävningar bättre. Vilket också har visat sig stämma, eftersom dessa byggnader ofta klarat sig bättre än det som byggts senare. Nog är det imponerande, att de kunde räkna ut även detta???

 Senast vi "var" i Peru, så var vi i Pisac och Ollantaytambo. Nu ska vi åka vidare till en av Sydamerikas mest kända platser, nämligen Machu Picchu, Inkafolkets heliga stad.
Men besöket där blev kortare än tänkt.....

På vårt hotell (i Cusco) började frukosten serveras kl 5, och vi skulle bli hämtade 05.10. Tog med en plastpåse, för att ha något att stoppa ner något av frukosten, om vi inte skulle hinna få något i oss. Men det hann vi.....

 Aguas Calientes, som är samhället närmast Machu Picchu, ligger i väglöst land, däremot finns det järnväg. Men under deras sommarhalvår (vår vinter), som också är regnperiod, körs inte tåget hela vägen. Kanske beroende på vad som hände 2010? Under den vintern förstördes järnvägen av jordskred och översvämningar. Och tusentals turister blev strandade i flera dagar, och fick evakueras med helikopter.

Så först en busstur, och för att komma med den fick vi lov att visa upp våra pass. Vi hann inte åka så långt innan jag började kräkas:-(( Där kom plastpåsen väl till hands! 
Borde jag också kanske ha ätit marsvin kvällen innan?:-))

Efter 1-2 timmar kom vi så fram till tågstationen.
Det blev lite väntan innan vi så blev insläppta och avprickade av tågvärdarna, i "vår" vagn var de 3 st. Det serverades en lättare måltid för de som så kunde och ville. Jag fick ju nöja mig med the..... Tåget, Vistadome, är lite speciellt med takfönster, och sina spektakulära, skiftande vyer.  Avståndet mellan Cusco och Aguas Calientes är ca 11-12 mil. Men känns betydligt längre än motsvarande sträcka i Sverige.
Väl framme i Aguas Calientes, blev vi mötta av en guide och ytterligare en man som tog hand om vårt bagage och tog det till hotellet. 
Urumbambafloden brusade på och lät en hel del. Från stationen gick vi en kort promenad fram till bussen som tog oss uppför berget, vilket tog ca 20 min. Väljer man att gå, lär det visst ta ca 1,5 timme.
Dagen efter upptäckte vi att det fanns lite mer bebyggelse, än bara husen vid vägen.
Torget med den stora statyn av Inkan Pachakutiq, under vars tid Machu Picchu byggdes (ca mitten av 1400-talet.)

Det var en otroligt mäktig känsla att se alla dessa fantastiska byggnader, och de hissnande utsikterna! Och guiden berättade att vi hade tur, för det är visst inte så ofta som det är så här klart.
Men efter ett par timmar där, så gjorde sig min mage påmind igen:-(( Och när då guiden sa, att jag inte heller skulle dricka vatten, så "kastade" jag "in handduken". För utan vatten i 30-35 graders värme, och ansträngande "klättring" så insåg jag att orken snart skulle ta slut.

Så det fick bli buss ner till samhället och vårt hotell. Hann inte vila mer än ca 30 min. innan en läkare och sjuksköterska kom för att undersöka mig. De hade med sig tabletter och en näringslösning som jag skulle få i mig på 6 timmar. Oj, vad jag sov resten av em och natten:-))
Så någon ytterligare tur upp till M P blev det inte nästa fm, trots att vi hade ytterligare biljetter och tid på oss. Men trots det så räcker nog besöket till ytterligare ett inlägg......:-))

3 kommentarer:

Wivi sa...

Usch så tråkigt att du blev sjuk.
Vi var i Ollantaytambo 3 dagar och åkte Inka-tåget därifrån till Aguas Calientes. Att äntligen komma till Machu Picchu, som varit min dröm i över 30 år, var helt obeskrivligt. När vi lämnade M.P. fick man en speciell stämpel i passet Efter flera timmars traskande i terrasserna var det underbart att ta ett bad i de varma källorna som byn fått sitt namn av. Åååh vad jag längtar tillbaka. Visste du att de använder lamor som gräsklippare för deras fötter trampar inte sönder gräset.
Kram

Gunilla sa...

Så synd att Du inte fick njuta helhjärtat den här dagen.
Vilka bilder och vilka scenerier! Fantastiskt!!
kram

Kerstin sa...

Så tråkigt att du blev sjuk. :(
Underbara bilder att njuta av.
Och ser fram emot ännu ett underbart inlägg om er resa.
Kram Kerstin