Lite mer Machu Picchu.....

Många turister var det..... Jag har sett siffror på 400 000 resp 800 000 per år. Förutom att ta sig dit så som vi gjorde, så kan man även vandra längs inkaleden från Cusco, vilket tar flera dygn. Och man måste då gå i sällskap med en auktoriserad guide.

Den här tjejen missade nog vakten..... För det fanns sådana som sa till, om de såg att man lutade sig för mycket mot en byggnad.

Machu Picchu användes endast ca 90 år. Varför det övergavs vet man inte. Spanjorerna, som erövrade Peru 1532, hittade i alla fall aldrig dit. Det vet man, eftersom det finns religiösa altare o.likn. kvar. Sådant förstördes annars alltid av spanjorerna.
Den amerikanske historikern Hiram Bingham hittade dit 1911 efter att några lokala bönder upptäckte alla byggnader i samband med en skogsbrand. Den brände ner all vegetation, som dolt samhället under flera hundra år.

De arkeologiska fynd man sedan gjorde, visade att detta inte hade varit någon vanlig stad. Man tror, att det har varit mer som ett lantställe för inkan och hovet med ett stort palats och tempel.  Och varför tror man då det? Jo, därför att man annars borde ha hittat betydligt mer rester efter begravda människor.

Hur klarade man av att bygga på dessa höjder???? (Den stora bilden är en uppförstoring av toppen på den lilla bilden).

Det lär ska finnas mer än 200 olika vilda orkidéarter kring Machu Picchu. 

Om det stämmer vet jag ej. Denna såg jag i alla fall vid mitt korta besök:-))

Detta är soltemplet med sitt altare. Denna svängda vägg är den enda där inkafolket använt sig av murbruk. (Den högra bilden har jag skannat ur en bok, för vi råkade ju inte vara där precis vid vintersolståndet.) Då kan man se hur de byggt templet för att solen precis ska träffa altaret. Vid det tillfället höll inkaprästerna en cermoni för att "binda fast solen" vid stenen, för att solen inte skulle försvinna helt.

 Detta får mig att tänka på Chitzén Itzá (Mexico), som vi besökte 1999. Mayafolket byggde där detta tempel, med den vänstra trappan så riktad, att precis vid vår- och höstdagjämning skulle ljuset falla på trappan, så att det liknade en orm som lämnar templet. Ser ni ormens huvud vid marken?

Det är inte det enda som är märkligt med denna byggnad, men det är en helt annan historia, som inte riktigt hör hemma här:-))

Efter lunchen dagen efter var det så dags för tåg och buss tillbaks till Cusco.

Kändes som om "hemresan" tog längre tid. Kan nog vara så, eftersom det var en rejäl "uppförsbacke" på ung. 1000 meter.

Men tågpersonalen gjorde vad de kunde för att förströ oss. Nu var det inte bara mat, utan också lite underhållning..... Hoppade nästan högt när det helt plötsligt började spelas musik och den här färgglada figuren dök upp och började dansa:-))

Och det var inte det enda, det blev mannekänguppvisning också. Kanske något för SJ att ta efter?:-))

Vid 8-tiden på kvällen var vi så tillbaks på samma hotell som tidigare i Cusco.

Nästa dag efter lunch var det dags för den långa flygresan hemåt. Klockan 13 ungf. lämnade vi hotellet. Klockan 19 kvällen därpå landade vi på Arlanda. Sen återstod bara bilresan hem till Eskilstuna..... Några dygn tog det allt att komma in i rätt dygnsrytm igen. Men det var det helt klart värt!

Tillbaks till Peru....
för ytterligare ett reseinlägg.

Så kul det är med kommentarer, och ibland är det väldigt lärorikt också! När jag tidigare beskrev sättet som Inkafolket byggde på (lite lutande väggar och dörröppningar, fönster/nischer som inte är helt rektangulära), så visste jag inte riktigt anledningen, men jag hade mina teorier:-)) Har nu fått den bekräftad av Wivi, som visste att anledningen till det var, att de räknat ut att dessa byggnader då skulle klara jordbävningar bättre. Vilket också har visat sig stämma, eftersom dessa byggnader ofta klarat sig bättre än det som byggts senare. Nog är det imponerande, att de kunde räkna ut även detta???

 Senast vi "var" i Peru, så var vi i Pisac och Ollantaytambo. Nu ska vi åka vidare till en av Sydamerikas mest kända platser, nämligen Machu Picchu, Inkafolkets heliga stad.
Men besöket där blev kortare än tänkt.....

På vårt hotell (i Cusco) började frukosten serveras kl 5, och vi skulle bli hämtade 05.10. Tog med en plastpåse, för att ha något att stoppa ner något av frukosten, om vi inte skulle hinna få något i oss. Men det hann vi.....

 Aguas Calientes, som är samhället närmast Machu Picchu, ligger i väglöst land, däremot finns det järnväg. Men under deras sommarhalvår (vår vinter), som också är regnperiod, körs inte tåget hela vägen. Kanske beroende på vad som hände 2010? Under den vintern förstördes järnvägen av jordskred och översvämningar. Och tusentals turister blev strandade i flera dagar, och fick evakueras med helikopter.

Så först en busstur, och för att komma med den fick vi lov att visa upp våra pass. Vi hann inte åka så långt innan jag började kräkas:-(( Där kom plastpåsen väl till hands! 
Borde jag också kanske ha ätit marsvin kvällen innan?:-))

Efter 1-2 timmar kom vi så fram till tågstationen.

Det blev lite väntan innan vi så blev insläppta och avprickade av tågvärdarna, i "vår" vagn var de 3 st. Det serverades en lättare måltid för de som så kunde och ville. Jag fick ju nöja mig med the..... Tåget, Vistadome, är lite speciellt med takfönster, och sina spektakulära, skiftande vyer.  Avståndet mellan Cusco och Aguas Calientes är ca 11-12 mil. Men känns betydligt längre än motsvarande sträcka i Sverige.

Väl framme i Aguas Calientes, blev vi mötta av en guide och ytterligare en man som tog hand om vårt bagage och tog det till hotellet. 

Urumbambafloden brusade på och lät en hel del. Från stationen gick vi en kort promenad fram till bussen som tog oss uppför berget, vilket tog ca 20 min. Väljer man att gå, lär det visst ta ca 1,5 timme.

Dagen efter upptäckte vi att det fanns lite mer bebyggelse, än bara husen vid vägen.

Torget med den stora statyn av Inkan Pachakutiq, under vars tid Machu Picchu byggdes (ca mitten av 1400-talet.)

Det var en otroligt mäktig känsla att se alla dessa fantastiska byggnader, och de hissnande utsikterna! Och guiden berättade att vi hade tur, för det är visst inte så ofta som det är så här klart.

Men efter ett par timmar där, så gjorde sig min mage påmind igen:-(( Och när då guiden sa, att jag inte heller skulle dricka vatten, så "kastade" jag "in handduken". För utan vatten i 30-35 graders värme, och ansträngande "klättring" så insåg jag att orken snart skulle ta slut.

Så det fick bli buss ner till samhället och vårt hotell. Hann inte vila mer än ca 30 min. innan en läkare och sjuksköterska kom för att undersöka mig. De hade med sig tabletter och en näringslösning som jag skulle få i mig på 6 timmar. Oj, vad jag sov resten av em och natten:-))

Så någon ytterligare tur upp till M P blev det inte nästa fm, trots att vi hade ytterligare biljetter och tid på oss. Men trots det så räcker nog besöket till ytterligare ett inlägg......:-))

Nu åker vi vidare.....
mot Pisac, som ligger ca 3 mil från Cusco. Det ligger i Urumbambadalen, Inkafolkets heliga dal.

Pisac är nog mest känt för sin stora marknad, men det finns Inkalämningar även där, men dessa besökte vi inte.

Det som säljs är hantverk, textilier, keramik och silverarbeten. Utbudet är enormt, och känns ganska turistigt. Det fanns även en hel del affärer längs en trång gränd. Där berättade och visade en kvinna lite om vad man bör tänka på, om man tänker sig att handla något i alpacka t.ex. Allt som sägs vara tillverkat av alpacka är inte det.......

Rejäl ugn och brödspade för brödbaket, eller hur?:-)) Strax i närheten av ugnen fanns ett "3-våningshus" för marsvinen. Lyckades inte få med hela "huset", det var lite trångt där.

Vi blev ganska snart "mättade" av utbudet, och hade en stund över innan det var dags att fara vidare. Kanske dags för lite fmkaffe..... Det var det länge sen vi drack:-)) Vi letade rätt på en annan gata, och hittade snart ett ställe.

Det här blev det. Var lite rökigt därinne från ugnen, men kaffet smakade helt ok. I ett hörn, strax bredvid ugnen hade marsvinen sin boplats. En berättigad undran kan ju vara varför alla dessa marsvin? Anledningen till det är, att marsvin är en riktig festrätt i Peru.

På gatorna både här och andra ställen utanför Cusco fanns det gott om dessa 3-hjulingar. Många var ändå mer fantasifyllt utsmyckade än dessa.

Stället vi skulle inta lunchen på låg vid samhället Urumbamba. 

Där fanns också en del djur som synes. Rätt var det var flög en av papegojorna iväg. Snabbt var mannen framme och hämtade tillbaks den. Matborden var placerade i flera sådana här "hyddor", medan den rikliga buffén var uppdukad i huset bredvid. Alla ställen vi åt på var alltid väldigt rena och prydliga. Som ni ser bjöds vi även på lite underhållning till maten.

Nu vidare mot Ollantaytambo, ytterligare ett ställe med många rester efter Inkafolket.

Nu har vi tagit oss upp till första stoppet på "klättringen", och ser tillbaks mot den nyare delen av samhället samt de lägst liggande lämningarna. Även på berget vi ser på andra sidan dalen finns några byggnader. "Ansiktet" är dock en naturlig del av berget. Vi fick höra att dylika skapelser, kunde vara anledning till att Inkafolket började bygga sina samhällen och rituella platser. 

Guiden var bra på att ta hänsyn till att "klättringen" i trapporna var väldigt ansträngande för oss, som inte var vana vid den höga höjden, så det blev några avsatser i taget......

Kanske höjderna framgår bättre av följande bilder. Ända upp till byggnaderna man ser här på bilderna, gick vi dock inte.....

Mycket sten och terassodlingar är det...... Några människor var i full färd med att rensa ogräs längs terasskanterna.

Här kan man återigen se, att "öppningar" som dörrar, gluggar och nischer inte byggdes helt rektangulära. Otroligt hur de lyckades baxa dessa stenblock ner från berget på andra sidan floden och uppför detta berg.

Allt levande behöver ju vatten, och de var också väldigt skickliga att bygga sinnrika vattenledningssystem uppifrån bergen.

På bilden till höger här ovanför, har man också räknat ut var öppningen i väggen ska finnas, för att solen precis vid sommarsolståndet ska belysa vattnet. 

Nästa gång bär det av mot Machu Picchu.....

Roligt att se att så pass många tycks uppskatta att ta del  av våra reseupplevelser. Ett varmt tack till er, som dessutom tar er tid att skriva några ord. Det uppskattas!

Tillbaka i Peru.
Dags för nästa utflykt, en heldags, som omfattade Awana Kancha, Pisac, Ollantaytambo.
Idag kommer det att handla om Awana Kancha, som är en grupp familjer, där man föder upp de sydamerikanska kameldjuren: lama, alpacka, vicunja och guanaco, samt visar och förädlar ullen man får från dem.
             Så här såg omgivningarna ut med de typiska terassodlingarna.

           Här kan man se hur uppdelningen ser ut bland kameldjuren. Lamor använder man som packdjur, samt tar vara på köttet. Alpackor och vikunjor ger en väldigt högklassisk ull.  Guanacos är svårare att hålla som husdjur, eftersom de är "folkilskna".

Lamorna och alpackorna lät sig väl smaka, när de matades.

Den bruna alpackan här under har vunnit en skönhetstävlig:-))

Guanacorna kom vi inte i närheten av. Det var inte långa stunder den tittade upp. Här lyckades jag vara tillräckligt snabb på avtryckaren:-))

Kvinnan visar hur de spinner och växtfärgar. Bakom henne hänger en massa garn i de färger de kan få fram med växterna. Från roten, som visas fram, får de sitt tvättmedel. Vad den hette minns jag ej.

Mycket av det de vävde blev till löpare, men i affären fanns också mycket stickat, och härliga halsdukar i en blandning av babyalpacka och silke.

    Såg ingen som använde den stående vävstolen...... Babyn låg så stilla bredvid sin vävande mamma.

Man visade upp alla olika potatis- och majssorter som man odlar. Det var mer än 20 sorters potatis, och någon sort kunde lagras i 10 år. Den var hård som sten! När man skulle använda den fick man blötlägga den innan kokning. Antingen var det en dag, eller ett dygn..... Kolla så många olika färger det är på majsen!

Nästa gång fortsätter vi mot Pisac, känt för sin marknad.......

Nästa dag.....

....... började vi med en halvdagsutflykt i Cusco och näraliggande områden.

                     Här är vi vid Sacsayhuaman, på 3701 m höjd, (är inte så gärna med på bild, men ibland är det ju bra för att kunna jämföra storlek på saker och ting:-)).  

Tänk att ni går runt hörnet till vänster (på den högra bilden), då kommer man till den sick-sack formade muren som vi står vid. Hur kunde man på Inkafolkets tid flytta dessa enorma stenblock???? När man byggde dessa fantastiska byggnadsverk så gjorde man det på befintliga berg som grund.

Gräsklippare behövs inte när det finns lamor:-))
Sacsayhuaman finns med på Unescos världsarvslista.

 Visst är det fantastiskt att det finns så pass mycket bevarat efter så lång tid! Bitvis så kan man fortfarande vandra längs de gamla inkalederna.

 Tambomachay är en plats där man ägnade sig åt att dyrka vattnet. Just när vi skulle gå ur bilen där, så kom en störtskur. Det amerikanska paret som var med på turen iddes inte gå med, men vi hade bra regnkläder:-))
I Peru har man 2 årstider, regnperiod nov-mars och torrperiod april-okt.

       Så skickligt att kunna "mönsterpassa" stenblocken så vid byggandet! 

I turen ingick ett stopp vid ett hantverkskollektiv, där man arbetade med textilier, keramik och silver.

Så överskådligt man visade av vad man fick de olika färgerna. Extra roligt tyckte jag det var, att se levande cochenillelöss på kaktusarna. Har ju växtfärgat en hel del för länge sedan, men då endast använt dem i torkad form.

 Mannen som berättade, klämde sönder några löss med ett blött finger. Sedan tog han lite olika ämnen (t.ex. järnsulfat) och visade hur färgen ändrade sig.

När vi kom tillbaks till Cusco besökte vi katedralen. Där fick man dock inte fotografera.
En hel del guld och silver fanns kvar, fast väldigt mycket skeppade ju spanjorerna hem till Spanien. Vi har sett en del av det tidigare i Sevilla.....

Den här målningen finns i katedralen (har inte fotat, utan hittat på nätet). Den sista måltiden har ju flera konstnärer skildrat, men denna är nog lite unik med tanke på vad som ligger på fatet. Det är marsvin, vilket är en riktig festrätt i Peru.

Även denna kyrka besökte vi, Santo Domingo. Innan spanjorernas ankomst var det Inkafolkets soltempel, Coricancha, där man dyrkade solguden Inti.

Spanjorerna rev det, men byggde sitt kloster och kyrka uppe på den tidigare grunden. Senare har man tagit fram en del av grunden som nu kan ses inne i gångarna.

Typiskt för Inkafolkets sätt att bygga är väggarna som lutar lite inåt, samt nischerna som inte är riktigt rektangulära.

Kyrkan är bitvis omgärdad av en mur. Krönet på denna var helt täckt av guld på Inkatiden. Detta såg spanjorerna från höjderna runt staden. Och det gjorde väl att de anade att där fanns mer.......

Stenen med 12 hörn finns bevarad i en mur inne i Cusco. Fascinerande att man kunde bygga med denna precision med de verktyg man hade tillgång till då! Det är så tätt i skarvarna att man kan inte få in ett knivblad i dem, och murbruk behövde man inte.

Nästa gång blir det en heldagsutflykt! Men den får jag förmodligen dela upp på 2? avsnitt, så omfattande var den:-))

Och nu kommer vi till Peru.....
Först flyg till Lima 3-4 tim, sedan vidare med nytt flyg mot Cusco (ca 1,5 tim). Cusco ligger drygt 100 mil inåt landet och på 3400 meters höjd. (Som en jämförelse så lär Gamla Stan i Sthlm ligga på 29,7 meters höjd).
Förstår nu varför idrottsmän ibland behöver träna på hög höjd - vi blev andfådda bara av att gå uppför en trappa:-))
Cusco ligger i en dalgång omgiven av höga berg. Centrum är torget Plaza de Armas. Och enl. guiden var det säkert att vistas där även efter mörkrets inbrott, fram till 22-23 på kvällen. Sen blev nog poliserna färre.....

Många kyrkor finns det i stan.Här på bilden syns den stora katedralen. På en annan sida av torget ligger ytterligare en stor kyrka.

Cusco har ca 350 000 invånare och många turister, eftersom Machu Picchu inte ligger så långt därifrån. Cusco var centrum i Inkariket, och likaså under spanjorernas tid i Sydamerika. Och att spanjorerna har gjort avtryck under sin tid där, kan man bl.a.  se på många byggnader.

En buss i trä (uppe t.hö.) har jag nog aldrig sett tidigare.....

Lösspringande hundar fanns det i överflöd, här som i Chile. Trafiken var tät på de gator där det gick att köra.  

Vårt hotell låg på en parallellgata till torget.  Kyrkan som syns från hotellet är katedralen.

Det som man drack mest här var nog coca-the. Det var det vi bjöds på direkt vi kom till hotellet. Det sägs vara bra för att klara av den höga höjden. Och till frukost var det (bl.a.) marmelad på coca. Vi har dock inte tagit med oss vanan hem:-))

Och i efterhand har jag läst, att man bör undvika det om man kan förvänta sig att bli drogtestad vid hemkomsten......

Mycket folk var det ständigt i rörelse kring torget. Alltför många försäljare och skoputsare, för att riktigt vara avkopplande.... Förstår och respekterar att de försöker skaffa sig en inkomst, men det blir lite jobbigt i längden.

Kvinnorna har olika huvudbonader beroende på varifrån de kommer.

Tyvärr fick vi inte med oss några bra bilder från musik och danskvällen på en restaurang. Dessa är väl de minst dåliga......

Det mesta vi åt var väldigt gott, och det blev en del desserter också:-)

Den här skylten (dålig bild visserligen) såg vi på något ställe på hotellet. Om det endast var vid den, eller om hela hotellet ansågs säkert vet vi inte......

Som tur var behövde vi ju inte uppleva någon jordbävning. Det var ju dock en sådan en bit utanför Chiles kust, dagen efter det att vi kom hem till Sverige igen.

Ibland kändes det som om golven vibrerade lite, men det kanske berodde på coca-thet, skylten eller de många resorna:-))

En hel del intressanta utflykter blev det också, men de får jag återkomma till!