Sista dagarna i Portugal.

Efter att ha tagit det lugnt en dag "hemma" i byn, så var det dags för ytterligare en utflykt.
Denna gång till Portugals 3:dje största stad, Coimbra, som var huvudstad mellan 1139 till 1260. Där finns Portugals äldsta universitet, som också är ett av Europas äldsta. Läste förresten alldeles nyss, att Coimbra har en vänort i Sverige, nämligen Lund.
På väg dit passerade vi bl.a. detta hus, och mellan 2 gator gick vi uppför en trappa.

Platsen mellan universitetsbyggnaderna kändes nästan lite ödsligt stor. På ett ställe fanns  denna fina mosaik. På universitetet finns ett välkänt bibliotek, som vi dock hoppade över att besöka. Många studenter från hela världen söker sig till detta universitet.

Från den öppna platsen hade man en fin utsikt över en del av staden med floden Mondego.

Vi tog oss dock uppför alla 184 trappstegen i tornet (vi behövde inte räkna själva 😅), varifrån vi fick en ännu vidare utblick över staden. Även jag tog mig upp där... förstår varför skylten avrådde vissa att göra det.

Efter all "trappklättring" ansåg vi oss förtjänta av varsin glass.

Under bilfärderna så la jag märke till en växt med silvergröna blad, som såg ut att slingra sig upp i de kala träden. På andra ställen såg det ut som buskar, och även träd. Började förstås söka på nätet, och kom fram till att det måste vara eukalyptus.

Läste då att dessa träd kan bli upp till 30-40 m höga i Europa, och kan växa ca 5 m om året.

I Australien, som det härstammar från, kan de bli upp till 100 m höga och växa dubbelt så mycket om året.

 På många ställen i denna del av Portugal ser man tydligt var förra årets stora skogsbränder härjade.  I juni (17-24) brann det samtidigt på ca 60 ställen, och över 60 människor omkom. 

I juli brann det igen i en närliggande region. I oktober var det dags igen, då dog ca. 30 människor, även i Coimbra.

Varför blir det då så pass omfattande bränder i Portugal? Blev förstås intresserad och började googla...... 

Jo, anledningen är just eukalyptusodlingarna. Här finns lite fakta om varför man började anlägga dessa. 

Och här finns ett avsnitt från Sveriges radio, som förklarar mer varför skogarna brinner.

Bl.a. beror det på att bladen avger en olja, som väldigt lätt självantänder i hög värme. Själva träden tål skogsbränder bra, och kan t.o.m. vara beroende av dessa för att sprida sig.

En kväll blev det en utflykt till staden Côja, för att vi skulle slippa laga middag en dag.

Var väl inte så speciellt mycket att se där, men vindkraftverken "gjorde sig" ju bra högt uppe på berget. Såg även detta speciella träd, som jag tror är mimosa av bladen att döma. Mimosa har jag tidigare alltid trott vara gul......Denna är ju mer rosa. Någon som vet om det är det, eller möjligen vad det kan vara om det är något annat?

Har blivit fler resor än vanligt denna vår-sommar.

Har nyligen kommit hem från en resa till Portugal. Vi tillbringade en vecka med barn och barnbarn på landet i bergen mellan Lissabon och Porto. Vår dotter hade hyrt en bostad genom Airbnb, i en mycket liten by, Pereiro.

På andra sidan byvägen bodde det tydligen några från England. Vi hade ingen flagga med oss, men när Sverige spelade match kunde vi inte motstå att hänga ut en Sverige-tröja. Kanske lika så bra att vi inte är kvar där nu på lördag……☺

Det blev en del promenader på väldigt kuperade grusvägar, vilket gav mig en del träningsvärk i låren…..Värdelöst vetande: har nog aldrig fått ihop så många trappor på 5 dagar, upp 156, ner 198 ☺

Huset vi bodde i ägdes av ett holländskt par och låg på Paradisgatan (Rua Paraiso) ☺

Själva bodde de i huset bredvid, där också poolen fanns som vi använde.

 Härligt lummigt vid poolen och i trädgården. Några av buskarna känner jag inte igen…. Någon av er som eventuellt läser detta som gör det?

 Lite märkligt kändes det att flädern fortfarande blommade. Här hemma hade vi hunnit skörda blommorna. Maj har varit väldigt regnig i Portugal, och veckan vi var där hade ni varmare och soligare här hemma. Förmiddagarna var ofta disiga och dimmiga, några eftermiddagar blev soliga så det lockade att ligga vid poolen en stund. Fast barnbarnen badade ju förstås även när det inte var soligt.

Bredvid poolen fanns också ett bordtennisbord. Där växte bl.a. taybär (björnhallon) som vi fick plocka.

Vi smakade även på mispelfrukterna, men det blev inga direkta favoriter.

Några dagar blev det utflykter, sedan barnbarnen fått ”bada av sig” en del på fm. 

Det var fortfarande disigt när vi for iväg på måndagens utflykt. När vi åkt ett tag på de smala, slingriga "serpentinvägarna" blev det helt "mjölkvitt", och man såg absolut ingenting av omgivningen. Tack och lov syntes fortfarande vägen......
Det lättade när vi kom ner till målet som var Piodao.

En mycket speciell liten stad där så gott som alla hus, förutom kyrkan, var byggda av brun sten. 

På vissa ställen var det endast den minsta av oss som provade på att gå in......Några vandringsleder utgick härifrån. Och vi var 4 som tog leden som gick mot Foz D´Egua. Tror det var den kortaste 2,8 km vi gick. Men den tog då betydligt längre tid än 45 min för oss. Men så var vi ju lite sakletare också 😊

Lite vyer från vandringen. Det är ett dramatiskt landskap, och jag tror att man kan skymta lite hur vägarna slingrar sig fram längs bergen. Häruppe var det ju också betydligt dimmigare än nere i dalarna. 

När vi gått en bit upptäckte vi bilen med de 2 som åkte för att hämta upp oss på ett annat ställe. Kul att vi upptäckte varandra!

Här närmar vi oss målet. Många stora fina pinjekottar hade vi hittat, och även några andra små kottar som var lite knappliknande. Många fina skifferbitar såg vi också, men vi kunde bara få med oss en liten tunn en.

Det får nog bli ett inlägg till med lite fler bilder från andra dagar.....