Kommer bli
mycket text här, men jag tycker historien om hur vi hittade fram till en
kviltaffär är minnesvärd 😊
Sista dagen
i Tokyo, och vi tänker börja med att ta tunnelbanan till
Reiko Kato´s, Mother´s Dream, som ligger på rimligt avstånd.
Reiko Kato´s, Mother´s Dream, som ligger på rimligt avstånd.
Tyvärr
ligger Yoko Saitos affär lite för långt bort, tydligen i området vid
flygplatsen. Fick hjälp på hotellet att kolla upp vilka områden de ligger i,
hade adresser med mig. Reiko Kato´s
affär ska tydligen ligga precis i närheten av tunnelbanespåret.
Det här
verkar ju enkelt!😊
Adresser i
Japan är inte ordnade på samma sätt som hos oss. De börjar bakifrån, mot vårt
tänkande, sen får husen nummer efter i vilken ordning husen byggs.
Om man vill
veta mer om detta så kan man läsa här.
När vi
klivit av vid rätt station börjar vi gladeligen ”beta av” de troliga gatorna.
Men ingen affär….. drar mig till minnes att det fanns en polisstation alldeles
vid utgången från tunnelbanan. Väl där, börjar poliserna leta i en väldigt
tjock ”katalog”. Hittar adressen och pekar mot ett område bort från
tunnelbanan…..
Går dit och
runt i dessa kvarter men hittar ingen kviltaffär…… In på en 7/11 för att
försöka fråga. Personalen förstår inte engelska….. men i kön för att betala
står en amerikan, som frågar vad vi undrar över.
Han ber oss
vänta tills han betalat varorna. Det visar sig att han bott i Japan i 23 år, är
gift med en japanska och även talar japanska. Han går runt med oss och letar
där affären bör ligga……
Men det
finns ingen…… In i en annan 7/11, där han frågar på japanska. Hör honom säga
”bad news”….han förklarar att hon flyttat affären. Då undrar han om jag
fortfarande vill dit. Svarar att om det inte är alltför besvärligt, så vill jag
förstås fortfarande det. Verkar som han blir än mer intresserad av att hjälpa
oss, när han hör att vi är svenskar. Han börjar sjunga ”Helan går”…… Han
berättar att han varit i Stockholm över 20 ggr……..
Han går med
oss till busstationen, och säger att vi ska ta en buss och åka någon busshållplats bort. Under
tiden ringer han till affären. Han lämnar oss inte där, utan kliver upp på
bussen, och vi efter. Han betalar även för oss med sitt busskort, och vi får
inte ersätta honom för det.
När vi
klivit av bussen ledsagar han oss på en överbyggnad till andra sidan av den
stora vägen. Där står expediten från affären och väntar på oss! Där och då
överlämnar han oss till henne, och tar sig hem med sina inhandlade varor. Vilka
fantastiska människor det finns! Och en sådan lyckträff att möta dem!
Några
bilder kanske kan vara på tiden?
De inifrån
affären blev lite mörka, men kanske skoj att se ändå…..
Min man
satt bra på altanen medan jag tittade runt i affären. Även jag satt där en
stund när vi blev bjudna på te och kakor.
Tänkte jag skulle försöka hitta något litet kit att sy som minne från besöket här.
Reiko Kato har ju en typisk japansk stil på sina arbeten med mycket
applkationer, vilket egentligen inte är riktigt det jag brukar sy. Men
väskkitet innehåller en modell som jag tyckte var lite speciell. Sen slank det
förstås även ner några tygbitar samt ett band, och en karta med knappar. Men så
är ju japanerna också mästare i att utveckla bra redskap, så den lilla saxen
kunde jag förstås inte motstå 😊
Kalendern
med fina kviltbilder i fick jag som present när det var dags att gå därifrån.
När det var dags att ta sig från affären hittade vi tillbaks till den stora gatan på egen hand. Vi hade även turen på vår sida att hitta en tunnelbanenedgång med en linje som tog oss ända tillbaks till vårt hotell.
Blev långt detta, så resten av dagen får bli ett nytt inlägg......
7 kommentarer:
Vilken underbar människa ni träffade på! Och vilken tur ni hittade affären! Underbart! och underbart att få "följa! med på din resa.
Så roligt att få "se" hur det såg ut i den.
Kram
Kerstin
Man upphör aldrig över att förundras, att det finns vänliga människor runt om i världen!
Amerikaner är ju alltid vänliga - borta som hemma. Det är min erfarenhet.
Vilket äventyr det blev :-)
kram
Härligt att du är så noggrann när ni reser och kan dokumentera allt så väl!
ผ่านเว็บ B2BET
Viljet äventyr och så kul stt läsa om det.
Viljet äventyr och så kul stt läsa om det.
Vilken underbar berättelse, Katarina!
Kram
Carin
Min svärmor sa alltid att den som gjort en resa har ngt att berätta 😀 och du har så otroligt många berättelser efter den här resan. Vilkenotrolig tur ni hade att träffa på denne oerhört vänlige man med gott om tid. Ska bli kul att se dina inköp
Skicka en kommentar