men denna gång i Sverige och delvis bakåt i tiden.
Vi startade söndagen den 20 maj, och första målet var egentligen Umeå.
Men dit är det drygt 65 mil härifrån, och jag hade en tid att passa där kl. 15 på måndag. Så vi stannar till i Ullånger över natten. Då har vi endast ca 16 mil kvar, och kan hinna leta reda på de ställen vi bott på i Umeå under åren 1971-1973. Det bör väl vara ganska enkelt?😊
Det hade varit enklare om vi hade kommit ihåg adresserna.......
Första terminen hyrde vi ett radhus på Mariehem, ägarna skulle bo och arbeta i Paris ett halvår.
Nu är det så, att området hade hunnit växa och ändrats under åren som gått, och alla hus där är vita......Radhuset liknar i alla fall det på bilden..... Vårterminen blev det studentrum i korridor för min del (och för Hans under helgerna). Han gjorde praktiktermin på annat håll.
Sen var det dags för studentlägenhet på Ålidhem. Så småningom kom Hans på att adressen var Stipendiegränd, och då blev det ju lite enklare.
Men även där hade området förändrats och förtätats. Det dröjde ett tag innan vi hittade huset som var grått nertill. Många hus hade tegel ända ner. Men skam den som ger sig..... Där på hörnan är den ju! Men då fanns det inte något dagis inklämt mellan husen.
När jag var där, kom jag inte ihåg var det lilla, låga fönstret satt i lägenheten. Men nu kom jag på, det var ju badrummet! Köket och sovrummet hade fönster åt andra hållet. Minns att det i den nedre delen av vardagsrumsfönstret, så småningom hamnade ett insynsskydd i orange makramé. Det var mycket gult, orange och brunt på den tiden..... Det kom också upp en slags avskärmning i orange träspån mellan skrivbord och sittdel i vardagsrummet 😊
Det som fick oss att göra den långa resan norrut, var egentligen inte att söka upp våra tidigare bostäder, men det blev en mycket trevlig "sidoeffekt"! Anledningen var att träffa mina kurskamrater från textillärarutbildningen i Umeå under åren 71-73. 45 år sen, och jag har inte haft någon kontakt med någon av dem sedan dess...... Men 4 stycken ur den andra gruppen har träffats minst 1 gång /år sedan utbildningen. De allra flesta har blivit kvar i Västerbotten/Norrbotten. Vet att vi är 3, som bor längre söderut, Helsingborg, Gotland och så jag här i Eskilstuna.
Klockan närmade sig 15. Dags att söka upp det gamla seminariet..... Medan jag umgås med dem, ska Hans besöka några släktingar och besöka sin barndoms Västerbottniska platser.
Måste erkänna att jag från början hade svårt att hitta namnet på alla...... Men de 2 övriga som var med och som gick i min grupp kände jag igen, plus någon/några till. Men efter tid tillsammans, så kändes det som att de flesta såg ut som 1973...... Så roligt det hade varit att ha en gruppbild av dem också!
Vi började med att titta in i "våra" gamla lokaler. Där huserar nu Folkuniversitetet och Balettakademin. Inte mycket var sig likt, förutom rummet här ovanför och aulan innanför dörren. Där hade vi konsthistoria.......
Nere i källaren (till vänster) på bilden där vi står, hade vi tvättkunskap, där var nu keramikrum.
Efter att ha gått runt här, så åkte vi iväg till campingen där vi skulle bo ett par nätter i några campingstugor. Mycket prat och minnen blev ventilerade medan vi fixade mat tillsammans.
Sedan fortsatte vi att prata och titta på gamla bilder......
Nästa dag började vi med att besöka Västerbottens museum där vi tittade på 2 utställningar, dels "En sagolik skola", samt en om textil, där jag tog några bilder.
Efter lunchen här for vi vidare till den nya lärarutbildningen. Där blev vi guidade av en av de undervisande lärarna i de mycket ljusa och fina lokalerna. Sen blev det fika på "Nya konditoriet" (Umeås äldsta) där vi ofta brukade "hänga" på fredagseftermiddagarna.
Sista kvällen åt vi en god middag på Teatercafeet (TC).
Efter frukost och packning dagen efter skildes vi åt. Så roligt det blev att återigen träffa dessa studiekamrater, mycket prat, minnen och skratt blev det dessa dagar!
Och Hans och min resa fortsätter norröver för att återse andra platser vi bott på.....
2 kommentarer:
Visst är det kul att resa bakåt i tiden. :) Och träffa gamla skolkompisar. Vet första gången jag var på en återträff, tyckte mig inte känna igen någon av dom. Men efter ett tag så kom minnet tillbaka. Deras gester och prat var sig likt även efter många år. :)
Kram Kerstin
Intressant läsning om er resa. Att åka till sina gamla adresser är ju verkligen att resa bakåt i tiden samt att träffa gamla studiekamrater.
Tror bestämt att jag kände igen dig på bilden från er examen... långt mörkt hår. Du står bakom en kvinna i svart och en i rött. Stämmer det?
Skicka en kommentar