Tyg & Otyg

 Andra dagen

Vissa var morgontidiga......  de yngsta körde träningsschemat som gäller för sommaruppehållet när man är handbollsspelare. Fotbollsspelaren och den yngre systern hängde med på träningen. Mellangenerationen tog sina löprundor.......  

En karta som visar platserna vi besökt och vistats på (inringade i grönt), allt på Hardangervidda. Området där hytten ligger heter Fetalia, tror det är vid den inringade platsen Garen. Sysendammen var området vi vandrade vid igår. Idag går turen först till Vöringsfossen, fortsätter sen till Eidfjord och Kjeåsen.   

Först en kort biltur, ca 10 minuter, till Vöringsfossen. Det var många fler än vi som tyckte det var en lämplig dag, strålande solsken hela dagen. Många turister var det, och av många olika nationaliteter. Ett stort område att gå runt på, med bra ordnade stigar/platser att stanna vid. 

Efter det besöket så gick färden vidare till Eidfjord. När vi körde in i samhället drogs blicken direkt mot det stora kryssningsfartyget som låg i hamnen. Inte något av Hurtigruttens fartyg, utan detta kom från Rotterdam. 

Efter att ha intagit vårt medtagna matsäck, så strosade vi runt i samhället. Gick längs strandpromenaden där det fanns en hel del kanoter. Många var också ute på fjorden, som små myror jämfört mot det jättestora fartyget. Vi kom också förbi några fantasifullt dekorerade träd. Passerade endast ett par, men alla träden längs gatan såg ut att ha blivit utsmyckade. 

Vi tog dock av från den gatan och gick upp mot den gamla kyrkan. Kyrkan är byggd kring 1309, och det finns en sägen kring den. Den säger att en rik kvinna, Rike-Ragna lät bygga den för att sona sina synder.

Nära kyrkan fanns en verkstad/utställning för hardangerfelor. Det blev ett kort besök där också, i synnerhet en person i gänget var ju intresserad. Efter det så promenerade vi tillbaks mot bilarna för att åka vidare mot Kjeåsen. 

 

Vägen dit gick delvis genom en tunnel, med endast ett körfält. Så varje halvtimme fick bilarna köra enbart i ena riktningen. Vägen och tunneln byggdes först 1973 - 1981, i samband med att kraftstationen anlades. Innan dess fanns endast en 2 km lång stig rakt uppför bergväggen.

Kjeåsen ligger 600 m ö havet, och där uppe finns 2 bondgårdar. 2 ogifta systrar var de sista att bo permanent på gårdarna. Som mest fanns det 13 barn på gårdarna, som fick ta sig längs den branta stigen till och från skolan. Under vintrarna var stigen för riskabel, då fick de inhysas hos släktingar nere i Simadalen.

Vid fjorden bakom oss ligger Eidfjord inne i viken till vänster. Medan vi var däruppe, lämnade kryssningsfartyget hamnen.  

               Fyra stycken i vårt gång provade att gå stigen en bit, inte hela vägen.

  Det tog 30 år att bygga ett av husen, allt material till det fick bäras upp längs stigen. På 1930-talet byggdes en linbana för att kunna frakta upp material som behövdes.

1893 och 1937 översvämmades dalen, och 20 hus sveptes bort. Men turligt nog dog ingen människa.

 

När vi kommit hem från de dagliga utflykterna har vi kunnat sitta på altanen och njuta i solen.