torsdag 7 juni 2018

Dags att avsluta denna resa,
som verkligen inneburit en resa bakåt i tiden. Och som väckt en hel del tankar, vilka gjort att nattsömnen blivit lite sämre än vanligt emellanåt. Men det har det varit värt! 

Från Kiruna körde vi så söderut igen på E10, för att sen svänga av på E45 mot Karesuando.
Vi stannade först till i Svappavaara, för att ta oss en titt på Ormen långe och skolan. 
Skolan där jag arbetade en dag i veckan. Minns inte så mycket av själva jobbet, men en annan sak fastnade desto djupare. Det en pappa sa till mig vid kaffet efter ett föräldramöte: "syslöjd var då inget för grabbarna här uppe, de skulle ju vara på fjället och jaga"......  

Gruvan i Svappavaara var klar 1965, och då behövdes mer bostäder för den kraftigt växande befolkningen. Ormen långe (ca 200 m långt) var första delen av ett stort stadsplaneprojekt, som kallades Ansikte mot söder, och som var ritat av Ralph Erskin.
Men det visade sig att Ormen långe inte alls var lika lång som under åren vi bodde däruppe. Vi pratade med en man som bodde i samhället, och som berättade att numera var halva huset rivet. 
Något annat som var rivet, var det speciella huset, som låg vid infarten till samhället, när vi kom dit första gången. Huset som nästan fick mig att vilja vända tillbaka.... Det var ett vindpinat grått hus, utan tillstymmelse till färg, och med ett långt taktäckt "däck", ungefär som i gamla vilda västernfilmer.

Sen närmade vi oss Vittangi, skulle vi känna igen oss? Hur kom det sig att vi hamnade ändå här uppe i norr? Anledningen till det var att det då var en betydligt kärvare arbetsmarknad för lärare. Min man, som också är lärare (matte, fysik, kemi), sökte över 40 tjänster i hela Sverige, från Ystad upp hit till Kiruna kommun. Detta var den tjänst han fick......

Första huset vi bodde i var det inte svårt att känna igen, även om nu folktandvården inte fanns kvar där den låg på den tiden. Nu fanns den i en nybyggnad som även innehöll vårdcentral och äldreboende.
På övre våningen i huset fanns 2 st 5-rums lägenheter där tandläkarna bodde. Och inklämt mellan dem låg en liten 2-rummare, där hallen samtidigt var kokvrå, och där även dörren till badrummet fanns.Där skulle då vi bo...... Flyttkarlarna undrade lite försynt, om de skulle ställe vårt bohag på trottoaren 😊, så litet var det.  Behövde någon komma in genom vår lägenhetsdörr, samtidigt som skärbrädan användes, så måste den först tömmas och skjutas in......B var vårt sovrumsfönster och A var fönstret i vardagsrummet. Sovrummet var så litet så knappt 2 sängar fick plats, och då gick inte dörren att stänga....... Och var i hela fridens namn skulle vi kunna placera en spjälsäng om några månader, skulle vi bli tvungna att skaffa våningssäng.....? 
En fördel med boendet var, att vi lärde känna tandläkarna, och fick akuthjälp med rotfyllning av en tand en söndag.
Vi fick dock hjälp av skolledningen att ganska snart hitta en större och mer lämplig lägenhet för en barnfamilj. Fast rektorn tyckte att vi skulle bygga hus, han var även husförsäljare 😊. Men det gav vi oss inte in på, var ju osäkert hur länge vi skulle bli kvar så långt uppe i norr.

I detta hus fick vi så hyra övervåningen, 3 rum och kök, och badrum med fönster på gaveln, större än vad det var nu. Kände mycket väl igen gatan, och gissade först att det var detta hus. Medan vi gick där, så kom jag på att husägaren hette Hansson. Ett par hus därifrån var en man ute i trädgården, och han kunde bekräfta att det bott en Hansson i detta hus.
                    Andreas är här ute på gården, och man ser ju att uthuset finns kvar.
Som jag mindes det, så fanns det just inte några hus på andra sidan gatan, men det gjorde det nu. Här har han klättrat upp och står framför vårt sovrumsfönster.
På väg mot huset där vi bodde den längsta tiden där uppe, så passerade vi skolan. Nu hade den blivit gul, och var numera Folkets hus. Redan då för 45 år sedan så fanns det även skolbyggnader i tegel, dessa hade nog blivit lite fler nu. Vinkelrätt ut från det gula huset (till höger längs med Centralvägen) fanns då även en brun mindre byggnad med bl.a. en gammal textilsal. När skolledningen hörde att jag var textillärare, fick jag några timmar i veckan med "Fritt valt arbete" i textilslöjd, fram t.o.m. oktober. Vårt barn förväntades komma i början av november...... Det jag minns från dessa timmar, var att det var trångt i salen med 19 elever, som nästan satt på varandra. En elev råkade sträcka ut en arm, varvid en symaskin for i golvet...... Många elever pratade helst meänkiele (tornedalsfinska).....som ju jag inte förstod ett ord av.
Här vid stranden till Torneälv hade jag växtfärgnings kurs med 2 grupper veckan innan skolan började andra året. En grupp på fm och den andra på em. På vägen ovanför for många turistbussar, med framförallt tyskar på väg mot Karesuando och finska gränsen eller därifrån.
Det hände att bussarna stannade på vägen och vi fick besök av turisterna, som undrade om vi kokade fisk 😊.
Det andra året hade jag ju sån tur, att en av textillärarna flyttade från orten. Varför jag fick tjänsten jag sökt överflyttad från Jukkasjärvi hit till Vittangi. Hade också en kvällskurs i lappteknik, fast på den tiden hade jag knappt börjat med det själv. Kursnamnet "Lek med lappar" var väl kanske inte det bästa här uppe 😊. Men som jag minns det blev kursen ändå fulltecknad.....
 Kyrkan ligger så vackert alldeles intill en sjö. Och den var tydligen renoverad året innan vi kom dit, upptäckte jag vid detta besök.
 Konsumaffären är sig lik..... Däremot ser det tomt ut i affärslokalerna på andra sidan gatan. Där i presentaffären frågade expediten vid ett tillfälle innan vi flyttade, om jag kanske  behövde tyg till nya gardiner, när jag nu snart skulle flytta 😊 Jag, som var uppvuxen i en relativt stor stad (Örebro), fick där och då lära mig att man höll koll på de inflyttade, lärare, tandläkare och dylika.
Lärde känna bl.a. en kvinna från Göteborg (B), som hade en son jämnårig med vår  Vi brukade någon gång i veckan ta med sönerna ut, och sedan fika hemma hos varandra.
På vintern var det sparklåda som gällde.
Efter träffen med mina kurskamrater i Umeå, hade jag lite mailväxling med en av dem. Hon (E) berättade då, att hon hade en bekant från Vittangi (A), och undrade om jag kanske kände hennes föräldrar. Först kom jag inte på vad kvinnan hette i efternamn, men när E berättade vad hennes bekant hette, så började minnena komma tillbaks. När jag då svarade henne, att det nog kunde stämma, och att jag visste att hon avlidit några år efter att vi flyttat därifrån, så bekräftade hon (E) att det hade denna A´s mamma gjort. Kunde ännu inte dra mig till minnes vad sonen hette..... Men någon timme senare slog det mig, att han hette Hans. Fick då bekräftat att denna A, har en bror som också heter Hans. På så vis fick jag veta att denne Hans numera är fotograf. Ibland känns världen bra liten.....😊

Det blev 2 härliga år här uppe, år som jag inte vill ha ogjorda! Det var en fin liten by att bo i. Härliga vårvinterdagar när man åkte ut med skidor på älven med sonen nerbäddad i pulka.
Det som var svårt att vänja sig vid, var mörkret under vintern när det var ljust bara någon timme mitt på dagen. Det var dock fortfarande lite svårt att hitta en tjänst för mannen i matte, fysik och kemi. Då sökte han i stället en tjänst som musiklärare. Vilket gjorde att vi lyckades få varsin tjänst på samma skola i Ludvika. Efter ett år där fick han så äntligen en mattetjänst, men på lite pendlingsavstånd. Efter 2 år i Ludvika, så blev det då Eskilstuna, med tjänst i de rätta ämnena. Och här har vi nu hunnit bo i 41 år,

måndag 4 juni 2018

Resan fortsatte norrut....
Mycket som pockat på uppmäksamhet ute i trädgården, tar emot lite att då tillbringa tid vid datorn 😊 Men nu har i alla fall alla plantor hamnat i sina respektive krukor, så jag ska väl försöka få till en avslutning på denna resa också.

Från Umeå satte vi så kurs mot Kiruna, en tur på näst intill 60 mil. Någonstans åt vi väl lunch, men var har jag glömt.... men under resans gång behövdes ett klädbyte, för det blev allt svalare, för att inte säga kallt.
Däremot vet jag att vi blev kaffesugna när vi närmade oss Gällivare, så det fick bli en liten avstickare in dit.
Tänkte vi kunde ta en titt på sjukhuset också, där vår son föddes i nov 1973. Men det glömdes bort..... Men en händelse därifrån drar jag mig till minnes från det året. Låg inne någon vecka på sjukhuset i oktober, tror jag det var. När jag åkte in, hade det ännu inte blivit så kallt. En dag skulle jag gå ut över sjukhusområdet till en annan byggnad för att göra en skärmbildsundersökning. Visste inte att under tiden jag legat inne, hade temperaturen sjunkit rejält. Det blev något av en chock när jag öppnade dörren, svårt att andas när det kom så överraskande. Det var mer än -30 grader.........
Tillbaks till nutid.....
När väl kaffet var urdrucket så fortsatte vi mot Kiruna, bara ca 12 mil kvar. Ett par älgar och en del renar såg vi under resans gång, men den här gången höll de flesta till vid sidan av vägen, tack och lov.
Väl framme i Kiruna strosade vi runt i stan under kvällen, bl.a. för att se vad vi kände igen från åren 1973-1975. 
Kyrkan och dess klocktorn t.ex, men en del har ju också rivits pga. gruvbrytningen. Det var en fin, om än lite kylslagen, blåsig kväll.
Men vi höll på att missa det gamla stadshuset, eftersom dess klocktorn inte fanns kvar.
Som tur var gick vi inte in på första bästa matställe, utan letade vidare ett tag. Hittade efter ett tag ett ställe som såg trevligt ut, Landströms Kök & Bar. Vi valde ett par maträtter från deras lokala utbud. Det blev souvasrökt reninnanlår resp halstrad rödingfile, bland det godaste vi ätit!
När vi sen lämnade Kiruna på fm dagen efter, råkade vi komma förbi det nya stadshuset med det ditflyttade gamla klocktornet. Runt ikring dessa ska så nya Kirunas centrum växa fram.
Vi bodde aldrig i Kiruna, utan i Vittangi, men Kiruna var närmsta stad, ca 7 mil dit. Så dit åkte vi ju emellanåt.
På väg mot Vittangi, som var vårt huvudsakliga mål här uppe i norr, så tog vi också en avstickare in till Jukkasjärvi. Å alla dessa "gamla" välkända ortsnamn.....
Den så speciella kyrkan, med sin altartavla skapad av Bror Hjort. För att komma in i kyrkan passerar man först genom klocktornet. Där var vi på bröllop......
Och skolan där jag fick min första tjänst...... men så blev det inte.
För under sommarlovet innan terminen startade, flyttade en av Vittangis textillärare därifrån, och jag fick tjänsten överflyttad dit. Och slapp pendla de ca 7 milen, enkel väg! 


Och hembygdsgården där vi var på marknad och testade kaffeost...... föredrar nog kaffebröd 😊
          Men vi såg också en del som inte fanns under de åren, samevistet och ishotellet t.ex. Kommer säkert fler turister hit nu än då, och det är ju bra för ortens överlevnad.

Resten kommer i nästa inlägg. Förhoppningsvis ska det inte dröja lika länge.....

onsdag 30 maj 2018

Dags för ytterligare en resa.....
men denna gång i Sverige och delvis bakåt i tiden.
Vi startade söndagen den 20 maj, och första målet var egentligen Umeå.
Men dit är det drygt 65 mil härifrån, och jag hade en tid att passa där kl. 15 på måndag. Så vi stannar till i Ullånger över natten. Då har vi endast ca 16 mil kvar, och kan hinna leta reda på de ställen vi bott på i Umeå under åren 1971-1973. Det bör väl vara ganska enkelt?😊
Det hade varit enklare om vi hade kommit ihåg adresserna.......
Första terminen hyrde vi ett radhus på Mariehem, ägarna skulle bo och arbeta i Paris ett halvår.
Nu är det så, att området hade hunnit växa och ändrats under åren som gått, och alla hus där är vita......Radhuset liknar i alla fall det på bilden..... Vårterminen blev det studentrum i korridor för min del (och för Hans under helgerna). Han gjorde praktiktermin på annat håll. 
Sen var det dags för studentlägenhet på Ålidhem. Så småningom kom Hans på att adressen var Stipendiegränd, och då blev det ju lite enklare.

Men även där hade området förändrats och förtätats. Det dröjde ett tag innan vi hittade huset som var grått nertill. Många hus hade tegel ända ner. Men skam den som ger sig..... Där på hörnan är den ju! Men då fanns det inte något dagis inklämt mellan husen.
När jag var där, kom jag inte ihåg var det lilla, låga fönstret satt i lägenheten. Men nu kom jag på, det var ju badrummet! Köket och sovrummet hade fönster åt andra hållet. Minns att det i den nedre delen av vardagsrumsfönstret, så småningom hamnade ett insynsskydd i orange makramé. Det var mycket gult, orange och brunt på den tiden..... Det kom också upp en slags avskärmning i orange träspån mellan skrivbord och sittdel i vardagsrummet 😊
Det som fick oss att göra den långa resan norrut, var egentligen inte att söka upp våra tidigare bostäder, men det blev en mycket trevlig "sidoeffekt"! Anledningen var att träffa mina kurskamrater från textillärarutbildningen i Umeå under åren 71-73. 45 år sen, och jag har inte haft någon kontakt med någon av dem sedan dess...... Men 4 stycken ur den andra gruppen har träffats minst 1 gång /år sedan utbildningen. De allra flesta har blivit kvar i Västerbotten/Norrbotten. Vet att vi är 3, som bor längre söderut, Helsingborg, Gotland och så jag här i Eskilstuna.

Klockan närmade sig 15. Dags att söka upp det gamla seminariet..... Medan jag umgås med dem, ska Hans besöka några släktingar och besöka sin barndoms Västerbottniska platser.
Måste erkänna att jag från början hade svårt att hitta namnet på alla...... Men de 2 övriga som var med och som gick i min grupp kände jag igen, plus någon/några till. Men efter tid tillsammans, så kändes det som att de flesta såg ut som 1973...... Så roligt det hade varit att ha en gruppbild av dem också!
Vi började med att titta in i "våra" gamla lokaler. Där huserar nu Folkuniversitetet och Balettakademin. Inte mycket var sig likt, förutom rummet här ovanför och aulan innanför dörren. Där hade vi konsthistoria.......
Nere i källaren (till vänster) på bilden där vi står, hade vi tvättkunskap, där var nu keramikrum.
Efter att ha gått runt här, så åkte vi iväg till campingen där vi skulle bo ett par nätter i några campingstugor. Mycket prat och minnen blev ventilerade medan vi fixade mat tillsammans.
Sedan fortsatte vi att prata och titta på gamla bilder......

Nästa dag började vi med att besöka Västerbottens museum där vi tittade på 2 utställningar, dels "En sagolik skola", samt en om textil, där jag tog några bilder.
 Här kunde den som så ville prova på att jobba med olika material och i olika tekniker.

Efter lunchen här for vi vidare till den nya lärarutbildningen. Där blev vi guidade av en av de undervisande lärarna i de mycket ljusa och fina lokalerna. Sen blev det fika på "Nya konditoriet" (Umeås äldsta) där vi ofta brukade "hänga" på fredagseftermiddagarna.
Sista kvällen åt vi en god middag på Teatercafeet (TC). 

Efter frukost och packning dagen efter skildes vi åt. Så roligt det blev att återigen träffa dessa studiekamrater, mycket prat, minnen och skratt blev det dessa dagar!
Och Hans och min resa fortsätter norröver för att återse andra platser vi bott på..... 

måndag 14 maj 2018


Japan   lite sammanfattning   inlägg 17
Känns som att jag börjar ha lite bättre koll på vad jag egentligen upplevt i Japan, efter att ha skrivit inläggen och gått igenom alla bilder.

Researrangören vi åkte med var Temaresor. Och vi är så nöjda med upplägget av resan, och med vår mycket kunniga svenska  guide! Bra variation av guidade turer och ”egen tid”. Under hela resan var även en japansk guide med, som mest såg till att det praktiska och alla tider fungerade.
Men när han ibland skulle informera oss, så var det inte lätt att förstå hans engelska…..
Vilken tur att vi inte reste med en arrangör som enbart använder inhemska guider😊
                      Detta var de orter på huvudön Honshu som vi besökte.

                            Lite olika intryck i form av bildcollage.


Människorna oftast väldigt strikt klädda, och skolbarnen i skoluniformer. Vanligt var också att se dem med munskydd (ses på sista bilden). Anledningen är inte att luften på något sätt är dålig, utan att de vill försöka undvika att smitta sina medmänniskor. 
     Det var inte bara luften som kändes ren, utan man såg aldrig någon nedskräpning

                    Vackra blomsterarrangemang är de ju kända för.
Klippa gräs tycks inte behövas, man använder mossa i stället, gärna ihop med stenar eller något annat.
                                      Och på sina håll var nog det tur.....
Kanske inte våra stora bergtallar blivit nersågade, om jag hade sett hur de stöttar och formar sina träd…… men i år är det nog dags för den sista ändå.
                                           Fina sätt att skärma av och rama in.
Över till lite olika mönsterdetaljer.
Krysantemum är symbol för kejsarmakten, som efter andra världskriget, inte längre är gudomlig.
En del känns bekanta från sashikomönster och EPP (english paper piecing, clamshell).

I alla de större städerna vi var i, så var ju järnvägsstationerna mycket mer än enbart stationer.
Ingen risk att behöva vara törstig någon längre stund 😊 Dryckesautomater fanns lite varstans. Om man skulle råka bli röksugen, så gällde det att söka upp ett tillåtet ställe, för på allmänna platser var det förbjudet.
Jordskalv och jordbävningar är ju inte ovanligt i Japan, turligt nog slapp vi undan. Även om jag tyckte att golven vibrerade på nästan alla hotell. Och jag var inte ensam om den känslan hörde jag. Kan det ha berott på allt resande?
Man behöver inte frysa om rumpan på toaletterna, sitsarna har värme, om man så vill. Och så fort man satte sig på sitsen började det rinna lite vatten. Ingen utanför dörren ska ju behöva höra vad man gör där 😊 Fanns även andra funktioner att välja bland. Låsbara paraplyställ såg jag på flera ställen, även om inte alla var lika snygga som detta utanför Miho-museet.
Japanerna tycks vara väldigt disciplinerade, man ställer sig i kö när man väntar på grönt ljus i gatukorsningar och tåg t.ex. Man tycks ha ett mycket stort intresse av spel av olika slag, därav alla Pachinko-hallar. En del av dessa är tydligen knutna till maffian som finns i Japan. Något annat som är knutet till maffian, är tatueringar. Dessa sitter dock på ställen som inte syns med vanlig klädsel. Så tatueringar ser man inte alls i gatuvimlet.
 Om man har tatueringar, så är man inte välkommen på Onsen, de allmänna baden med varma källor. Kanske något att tänka på om man tänkt sig resa dit, och besöka sådana badanläggningar 😊

måndag 7 maj 2018


Dag 11    Osaka      13 april     inlägg 16
På väg mot Osaka slog jag för första gången upp vår reseguide om Japan😊 Vad ska vi kunna hitta på under dagen, inga gemensamma utflykter längre……

Osaka är Japans tredje största stad, och kanske den mest västinfluerade staden i Japan, känt för mat och shopping. Varför vi kom dit, var för att vi nästa dag skulle flyga hem därifrån.

Vi kom ganska tidigt på fm till Osaka, för tidigt att checka in. Men vi fick möjlighet att lämna in vårt handbagage, där våra stora väskor redan fanns (dittransporterade från Kyoto).
Det visade sig senare att vi fått ett rum på 14:e våningen.
Sedan promenerade vi tillsammans med reseledaren till den livliga gatan Dotonbori-Dori med en massa restauranger och skyltar.

                    På väg dit låg de stora välkända märkena som ett pärlband.
                            På Dotonbori-Dori var det verkligen livligt.
                            Otroligt många matställen att välja bland!
Kände inte för att prova ”fuga”  blåsfisken, som kan vara dödlig om den rensas felaktigt. För att få servera den måste kockarna ha specialutbildning.                    
Vårt val blev Goza ytterligare en gång. Nu som riktig snabbmat. Vi hade planer för eftermiddagen…..

...........att ta oss till Umeda Sky Building. Det är 2 höga kontorsbyggnader, vars 2 översta våningar är hopbyggda med en plattform med utsiktsmöjligheter över staden.

Upp åkte vi hiss hela vägen, men ner blev det först rulltrappa en bit, som i en inglasad ”tunnel”, ganska brant. Kändes häftigt! Men det var nog skönt att det var hiss sen, även fast den var som en ”glasbur”.
Det var en hel del byggnadsarbeten i området, men närmast byggnaden såg det ut så här.

                          Det fanns även grönska runt ikring.
                            En del av vyerna uppifrån utsiktsdäcket.
Om man i stället för att titta ut över Osaka, tittade på innerväggarna, så fanns där en hel del (närmare 50) bilder av fantastiska byggnader runt om i världen, och från olika tidsepoker.
Exemplen här ovanför: Cheopspyramiden vid Giza (Egypten), Karnak obelisken (Egypten), Tornet i Babel (Mesopotamien),Minareten i Samarra (Irak), Machu Picchu (Peru), Moskén i Agadez (Niger), Taj Mahal (Indien), Notre Dame (Frankrike), Einstein tower (Tyskland), World Trade Center (USA), Apolloprojektet (USA).       Sedan fortsatte det med skisser över Umeda Sky Building och hur de tänkte sig att människor skulle kunna leva och odla i rymden i framtiden.

Vi kände oss båda mycket nöjda med besöket här, som innehöll mer än vi kunde tänka oss.

På kvällen blev det sen en gemensam buffémiddag på hotellet.  
Dagen efter blev det tidig frukost och buss ut till flygplatsen för hemfärd efter en mycket lyckad resa! Här i Osaka knöt vi "ihop påsen" med gamla historiska byggnader och företeelser, och en liten blick in i framtiden.

lördag 5 maj 2018


Dag 10    Hiroshima      12 april     inlägg 15

Bussen tog oss till ett ställe vi nog aldrig hittat själva….. Till en byggnad där vi fick gå flera våningar upp. I min Japanbok står om ett ställe i Hiroshima som har 23 olika matställen i flera våningsplan, där alla specialiserat sig på samma rätt. Förmodligen var det väl där vi var😊
 Väl där kom vi in i en lokal där många olika småföretagare serverade samma typ av mat. Fast enl. matsedeln jag såg på väggen, så kan nog fyllningen variera. På alla ställen fanns det en stor stekhäll i L-form, och på sidan om dem bänkar att sitta på. Vår grupp bestod av 23 personer (varav 2 reseledare), så många fick inte plats hos samma företagare, så vi blev uppdelade på 2.
Okonomiyakin vi serverades smakade mycket bra! Skulle gärna äta det fler gånger! Det var som dubbla pannkakor med fyllning, tror det var nudlar plus malt kött.

Enligt samma bok så är det främst Hiroshima och Osaka man förknippar med denna maträtt. Just den med nudlar är tydligen en Hiroshimavariant.

Allt i Hiroshima var inte dystert. Detta lekfulla område fanns i närheten av matstället.
När alla ätit färdigt så åkte vi vidare med bussen ut mot ön Itsukushima, som ligger lite utanför Hiroshima. Ön är nog mer känd under namnet ”Miyajima” ”helgedomsön”.
Det är en glest befolkad ö, men den har en mycket känd helgedom, ”Itsukushima Shrine”.

Det är framförallt den stora röda Toriporten som rankas som ett av Japans 3 största skönhetsupplevelser. När det är högvatten så står porten helt i vattnet och likaså helgedomen som är byggd på pålar. När vi var där var det dock lågvatten.

Innan vi gick iland varnades vi för att bära papper och ätbara saker i händerna, för på ön strövar hjortar fritt omkring. De har blivit så vana vid alla människor som kommer, så de kan vara närgångna.
Itsukushimatemplet grundades redan 593. Den första Toriporten byggdes här på 1100-talet. Men den nuvarande är från 1875. Ön finns med som ett världsarv på UNESCO´s lista.
Här är det lågvatten, så man kan gå ända fram till Toriporten. Även vid denna helgedom finns saketunnor och fastknutna böner.

Buddismen fanns även här representerad i form av en 5 vånings pagod.

Det fanns en berättelse knuten till den enormt stora träsleven. Om jag nu minns rätt, så var de så att risskörden hade slagit fel, så det var väldigt ont om mat. Därför gjorde en munk om sitt instrument till en träsked. Och det gjorde visst så att situationen förbättrades.
Så förmodligen är väl denna jättestora sked gjord som minne av den händelsen. Det är förbjudet att fälla träd här, så förmodligen är den väl inte tillverkad av trä som vuxit här på ön.

Mina ögon dras ofta till blommor o. likn. medan andras ofta dras mot ätbara ting, denna gång rökta ostron😊             

När vi sedan återkommit till Hiroshima, så hände inte så mycket mer än att vi tog en promenad till stationen, där vi hittade en indisk restaurang som omväxling.        
Nästa morgon lämnar vi Hiroshima för en tur med Shinkansen till Osaka, sista staden på denna resa.